Hej tjejer,
Längesen, förlåt för det och förlåt för att det fortsätter till våren. Läs nedan.
Jag brukade vara positiv, det vet ni. Jag brukade alltid vara socialast i världen och ville hitta på saker men har under hösten suttit fast med en C-uppsats som tagit exakt all min tid. Vi hade för precis en vecka sedan vår sista handledning där vi, som vid varje handledningstillfälle, frågade vår handledare om allt såg bra ut, om vår studie fungerade, om den var relevant och framför allt om det var en C-uppsats vi faktiskt knåpat ihop dessa 10 veckor. Hennes svar var kort och konkret: Ni har skrivit en C-uppsats. Ni har gjort en liten studie, men det är en C-uppsats och ni kan starkt och säkert argumentera för er på examinationen.
Idag var det dags. Vi var först ut och tyckte att vi svarade väl på frågorna och var spända på vilket betyg vi kunde tänkas få. Vi såg ett potentiellt B eller C i vår huvuden då vi inte riktigt vågade hoppas på ett A. Efter att de två andra grupperna opponerats var det dags att grupp för grupp träffa examinatorn för att få betyget tilldelat. Vi gick pirrigt in i rummet och var nästan lite fjortisfnittriga. Examinatorn ser bestämt på oss och säger Jag är ledsen att behöva säga det här, men er studie är för liten för att kallas C-uppsats så jag måste tyvärr tilldela er ett F. Ett F? Ett F som i FAIL? Ett F som betyder göra om uppsatsen? Vad fan hände? Att mannen inte skojade förstod vi med detsamma då han är en av landets främsta forskare inom politisk kommunikation. Han var gravallvarlig och visade upp rättningsmallen han utgått ifrån där det enda jag kunde utläsa och förstå var ett litet ynkligt F på betygsraden. Det enda jag kunde göra var att brista ut i gråt och få ur mig att det sög med F och att det väl bara var att göra om skiten igen.
Jag önskar jag kunde tycka att hans bedömning var fel, men det är den inte. Jag och min uppsatspartner har länge tyckt att vår undersökning varit liten men har under hela uppsatsskrivandets gång frågat vår handledare om det verkligen räcker för en C-uppsats och hon har, som jag sa tidigare, sagt att det räcker gott och väl. Därför har vi heller inte gjort mer eftersom det varit tillräckligt. Men nu sitter vi här, 10 veckor senare och har drygt 10 veckor helvete till innan vi får veta om vi får ta examen i juni eller inte. Ingen C-uppsats, ingen examen. Det som stör mig är inte att jag får göra om (utveckla studien väldigt mycket, mer än halva uppsatsen ska skrivas om), det är för att jag får göra om för att vår handledare inte gett oss rätt information. Var det svårt att kläcka ur sig att vi behövde göra flera intervjuer och innehållsanalyser än de vi redan gjort? Var det svårt? Åh, F som i f#tta. ÅÅÅÅH.
Nu går snart tåget. Jag och Jesper åker hem till Skog över helgen och där ska jag gråta precis lika mycket varje dag som jag gjort idag. Pappa och amma ska få torka tårarna och mata mig med lakrits. Fy sjutton. Jag har aldrig varit så ledsen i hela mitt liv som jag är nu. Och frustrerad. Och inte kapabel till att skriva sammanhängande. Men åh, jag är arg och ledsen och behöver få ur mig det. Ni lyssnar alltid och stöttar bra. Jag vet att ni kan peppa mig.
Nåja, det är ju mitt liv nu det här. Skitkul. Och på tisdag börjar jag min praktik på Sundsvalls Kommun. Kul. Jättekul att kombinera 8-9 timmars arbete med uppsatsskrivande i 10 veckor. Åh, precis vad jag önskade mig i julklapp. Tack fucking jävla handledare.
Förresten, har jag sagt att ni är bäst?
KRAM
Fina Lina!
SvaraRaderaJag förstår att allt känns riktigt piss nu och jag förstår att du är arg på handledaren, det är jag också! Men jag vill ändå bara säga att jag tycker att du har gjort ett hästjobb med c-uppsatsen hittills, du har varit så fruktansvärt duktig och jag vet att du har lagt ned väldigt mycket tid på uppsatsen. Tyvärr var studien för liten denna gång, men jag tror att det finns en mening med allt. Ni kommer att skriva om uppsatsen så jävla bra nu och du kommer att kombinera praktik med skrivandet alldeles galant! Jag vet att du klarar det, för är det nån jag ser upp till när det gäller motivation så är det du Lina! Du kommer mosa uppsatsen så jäkla hårt, det vet jag! Men först: gråt. Gråt, gråt, gråt. Bryt ihop och kom igen!
Och du, glöm inte att det är DU som är bäst!
Stora kramar från Therese
Men gumman! Åh jag vart helt tårögd och ledsen för din skull. Fy vad ruttet! Den där handledaren borde ha sig en omgång kan du hälsa från mig..
SvaraRaderaDu är en av mina idoler och jag beundrar dig för att du alltid är glad, inspirerande och målmedveten! Du är en underbar människa och vän!
Vet du? När jag fick en högre tjänst när jag jobbade i Söderhamn så kom högsta chefen på bygget efter ca en månad och sa till mig att Boxer var inte nöjd med min insats, jag verkade ointresserad av att lära mig och oteknisk över huvudtaget och dem frågade om jag verkligen skulle klara av det arbete som krävdes av mig. Jag bröt ihop eftersom jag visste att jag är verkligen inte oengagerad på något sätt utan snarare älskar utmaningar. Jag visste att jag kan så himla mycket bättre och jag bestämde mig för att visa dem att jag kan bättre än alla andra tillsammans och att dem hade fel! Och sedan var det jag och ingen annan som 9 månader senare blev erbjuden flyttbidrag och en högre tjänst med betydligt högre lön på huvudkontoret.
Är det någon gång man presterar bra så är det när man ger sig fasen på att bevisa vad man går för och jag är övertygad om att du kommer stå stolt innan terminen är slut med den bästa uppsatsen av alla!
Och förresten, jag saknar dig och dina galna historier. Du är den bästa Lina jag vet! :)
men gumman :( jag blir så ledsen för din skull som du har kämpat men du kommer klara det här för att du är bästa Lina, du är en underbar vän och du är stark :)
SvaraRaderaEn massa kramar från Sofie
Du är grym Lina glöm aldrig det! Alla vi hejar på dig och vill att du ska lyckas. Som Therese sa. bryt ihop och kom igen. Det är OK att vara ledsen och känna sig besviken. Det gör att man reser sig och blir starkare! Det som inte dödar härdar :)Vi tror på dig Lina! Kämpa på gumman. :)
SvaraRaderaSom dom andra säger, bryt ihop och kom igen! Du kommer att klara detta! Gråt ut och låt familjen ta hand om dig, snart mår du bättre och då jävlar ska du visa att du kan skriva en bra uppsats! Och byt handledare! Ni kan ju inte behöva ha samma pucko igen! Jag VET att du kommer klara det galant! Hur jobbigt det än känns just nu så kommer du bli klar med skolan snart och då slipper du allt vad uppsatser heter :) Vi hejar på dig Lina!
SvaraRaderaJag har verkligen världens bästa vänner! Som jag sugit åt mig av allt ni skrivit. Tack för att ni hejar och tror på mig.
SvaraRaderaKRAM