fredag 22 oktober 2010

Nymåla en fredag kväll

Kom hem från Sandarne för en stund sen, har varit där och ätit gomat. Det blev fläskfile med pommfritt, mmm. Har varit på skitbra humör hela dagen, men det kan tydligen vända alldeles för fort. Ibland blir jag så ledsen och arg att alla inte bara kan få må bra, varför måste folk bli sjuka. Jag hatar cancer, det är en sjukdom som förstör människor helt. Naturligtvis så kan man övervinna den men kampen då? Det är för mycket, helt enkelt. Jag försöker googla för att förstå vad som händer. Jag frågar mina föräldrar ständigt hur hon mår men jag då? Jag är för feg, jag har inte hälsat på sen jag fick reda på allt. Jag vågar inte, jag är feg. Så jävla feg!! Dom få samtalen jag har med henne, det är löjligt. Att jag, en vuxen människa är för feg. För jag vet inte hur jag ska hantera situationen. Jag skäms..

Från en sak till en annan så är det trots allt fredag och jag har planerat att spendera kvällen hemma i soffan med Alma. Jag orkar inte vara social idag, ska låsa mina dubbellås och ha en riktigt myskväll. Förmodligen är hon inte så intresserad av att kolla på Idol men hon ska ju ändå sova runt den tiden. Just nu sitter hon här bredvid mig och äter glass, hur kan man bli så glad av att få glass? Men mamma klagar inte över att hon sitter still den tiden det tar för henne att äta upp.. vilket är ca 20 minuter beroende på hur mycket hon kladdar och ska springa till köket x antal per gånger och hämta papper.

Det känns som att detta blev ett väldigt negativt inlägg..

1 kommentar:

  1. Govännen! Jag vet hur det känns att se någon man älskar vara allvarligt sjuk. Man känner sig så hjälplös och liten och jag har önskat flera ggr att jag kunde byta plats med dem, men det går ju inte.
    Jag har istället försökt tänka att det jag kan göra är att ta vara på varje ögonblick och vara tacksam för allt jag har.
    Men vet du vad? Man kan finnas där och stötta.
    Du är en av de bästa och starkaste jag känner gumman och absolut inte feg. Det är inte meningen att man ska kunna hantera sådant, för det borde inte få hända.
    Ta mod och hälsa på om du vill göra det, och ta vara på varje ögonblick istället för att slösa tid på att vara rädd. Du vet att du alltid får höra av dig om det är något! Jag saknar dig <3

    SvaraRadera